Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika och Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 H. H. VON SCHWERIN
kände till konsten att bereda vin af dadlar och ris, som tillsattes med
fina kryddor och socker. Bland märkligare djur nämnas svarta
lejon, svarthufvade får och giraffer. Dessa senare säger
Polo, voro vackra djur, och han lämnar en god beskrifning på dem.
Angående en del andra här rådande seder och bruk har Polo
blifvit alldeles felaktigt underrättad. Sålunda talar han om kameler
och elefanter, som användes till krigsbruk på denna ö (hvars
enda större djur i verkligheten är åsnan). Elefanterna, som på
sin rygg buro stora träkastell, uppfyllda af krigare, berusades med
vin, strax innan slaget skulle börja, så att de under drabbningen
visade sig starkare och modigare än vanligt.
På fastlandet, säger Polo, är den stora provinsen Abasch (af
arabiska ordet Habesch, hvaraf vårt Abessinien) belägen, hvilken
ansågs bilda det s. k. »mellersta Indien» enligt den tidens kollektiva
uppfattning af namnet »Indien». Landet var indeladt i sex riken,
hvilka styrdes af lika många konungar, af hvilka tre voro kristne
och tre muhammedaner. Öfverkonungen, hvilken alla de
andre lydde, var emellertid kristen. Därvarande kristne buro tre
märken inbrända med glödande järn, ett vid näsroten och ett på
hvardera kinden, hvilka anbragtes under döpelseceremonien.
Kristendomen hade blifvit införd här af den helige THOMAS, då han var
stadd på sin sista resa till Indien. (Den kristna läran hade i
verkligheten blifvit från Egypten införd i landet genom missionärerna
FRUMENTIUS och ÆDESIUS omkring år 330 e. Kr.) De i landet
varande judarne hade två dylika märken, ett på hvardera kinden,
till skillnad från muhammedanerna, som blott hade märket vid
näsan. Storkonungen bodde i landets midt, men muhammedanerna
vid kusten närmare Aden. Invånarne hade anlag för krigiska
värf, och särskildt utmärkte de sig som ryttare. Detta rike låg i
ständig strid med sina grannar, framför allt sultanen af Aden.
Landet ägde många städer och byar, som besöktes af talrike köpmän,
samt var berömdt för sin rika tillgång på allahanda
lifsförnödenheter.
De många elefanter, som användes till krigsbruk (ett misstag
af Polo, dylika djur hafva aldrig användts till krigsbruk i Abessinien!)
voro icke inhemska, utan hade importerats från andra trakter
af Indien. Däremot trifdes här giraffer, vildåsnor, stora rofdjur
och särskildt en mängd apor, hvaraf flera arter, som mycket liknade
människor. Fågelvärlden var representerad af strutsar, »nästan
så stora som åsnor», mångfärgade papegojor och utomordentligt
vackra höns (kanske pärlhöns?).
Riket Adens muhammedanske infödingar voro mycket
fanatiske emot de kristne. Deras härskare hade sålunda ofta sändt
betydande hjälptrupper till Syrien för att bekämpa korsfararne.
Aden hade en hamn, till hvilken många skepp, som drefvo handel
med Indien, kommo med sina varor. Fran denna hamn trans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
