Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika och Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 H. H. VON SCHWERIN
Polos arbete innehåller ytterligare flera spridda meddelanden,
som bl. a. handla dels om åtskilliga krig mellan tartariske furstar,
dels om jordens nordligast belägna trakter. Af särskildt intresse
äro de upplysningar, som Polo meddelar om Sibirien i hela dess
utsträckning från Central-Asien till Ishafvet. Detta ofantliga
område, säger han, styrdes af en själfständig konung, hvilken var
liksom invånarne af tartarisk stam och nära besläktad med
storkhanen. Denne konung hade hvarken städer eller slott.
Befolkningen bodde på de vida slätterna eller i bergstrakterna. Landet
var vildt och saknade alla vägar. Invånarne, som voro råe hedningar
och fredlige till sinnet, odlade ingen säd och lefde på afkastningen
af sina hjordar, som bestodo af ofantliga massor kameler, hästar,
oxar och får. I landet funnos äfven väldiga, helt och hållet hvita
björnar, hvilkas längd uppgick till 20 palmer. Dessutom var det
godt om stora svarta räfvar, vildåsnor och soblar, af hvilkas
skinn så dyrbara dräkter förfärdigades, att de kostade 1,000 bezanter
(omkring 10,000 kronor) stycket. Gråa ekorrar och
faraoråttor förekommo äfven i stort antal.
Till konungens rike hörde ett 13 dagsresor långt område, beläget
mellan tvänne bergskedjor, där det var omöjligt att komma fram
med hästar och vagn i följd af de massor af is och smuts, som
därvarande talrika sjöar och källor frambragte. För sändebud, som
hade att genomresa denna trakt, voro härbärgen uppförda vid slutet
af hvarje dagsresa. I hvart och ett af dessa hus höllos ett 40-tal
hundar, nästan så stora som åsnor. Sex af dessa hundar spändes för
en släda, som var så inrättad, att den lätt kunde dragas öfver såväl
isen som gyttjan utan att sjunka för djupt i denna. Och så bar
det af till nästa posthus, där nya hundar och en ny släda stodo
färdiga.
Folket, som bodde i närheten af den nu skildrade sumpiga
trakten, voro väldige jägare och lifnärde sig af jakten på de många
därvarande djuren, sådana som soblar, hermeliner, gråa ekorrar,
»erculiner» (d. v. s. argali-bergfåren), svarta räfvar m. fl., hvilka
alla fångades med giller, och af hvilkas skinn det kostligaste
pälsverk bereddes. I denna trakt rådde en så stark köld, att invånarne
nödgats anlägga sina bostäder under jorden. (Här åsyftas
sannolikt de vid nedre Ob boende Ostjakerna, hvilkas hyddor om vintern
helt och hållet höljas med jord.) —
Det bär syn för sagen, att Polo utan vidare sammanslår en
hel del skilda områden, af hvilka han utan vidare bildar ett enda
konungarike.
Ännu nordligare än detta område låg enligt Polo »mörkrets
land», så benämndt, emedan hvarken sol, måne eller stjärnor
någonsin lyste där. Dess invånare, som voro store och välväxte, men
mycket bleke och färglöse, hade ingen konung och lefde likt djur.
Deras land hade öfverflöd på allahanda dyrbara pälsverk, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
