Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röra sig i excentriska kretsar närmast Månen,
därefter Merkurius. Venus, Solen, Mars, Jupiter och
Saturnus; men dessutom gå alla dessa stjärnor jämte
hela fixstjärnehimmelen på 24 timmar ett fullt hvarf
kring en genom jord- och himmelspolen dragen axel. För
att nu förklara de skenbara oregelmässigheterna i
planeternas rörelse sätter systemet dels medelpunkten
för deras banor utanför världsmedelpunkten (jorden),
dels begagnar det sig af epicykler d. v. s. antager
att hvar planet äfven rör sig i en mindre bana
(epicykel) kring en medelpunkt, som själf likformigt
rörer sig utefter en cirkel (deferenscirkel)
kring hela systemets centrum. Verkan af att låta
deferenscirkeln vara excentrisk, d. v. s. hafva sin
medelpunkt utom jorden, blir, att planeten, då han
befinner sig i den del af banan, som ligger närmast
jorden synes gå hastigare än då han är längst borta
från jorden. Genom epicyklerna fick man likaledes en
förklaring öfver planeternas skenbara stillastående
eller tillbakaryckande.
<bildtext>
Fig. 1. Den epicykliska jordbanan.
J. jorden. C. centrum för den excentriska
planetbanan. PP’. planeten. CC’. epicykelns
utefter den excentriska cirkeln löpande medelpunkt.
</bildtext>
Redan Homeros och Hesiodos visste att solen
icke alltid går upp och ned på samma
ställe, utan under sommarmånaderna beskrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
