Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härdadt och hade fordom under långa tider behärskadt
största delen af Asien och Europa; från dem hade
enligt Isidorus amazonerna utgått[1]. Till deras
land refererar sig väl också hvad Higden säger
om Scribonii[2] (scritobini), ehuru han inflickar
berättelsen om dem i skildringen af Germania. Gothia
var likaledes en del af nedre Scythia, midt
emot det låg ön Gothlandia, rik på alla slags
handelsvaror. Gothia hade i norr Norwegia, Dacia och
den norra oceanen och har fått sitt namn af Japhets
son Gog. Dess befolkning var fordom tapper, stor och
förfärlig, och från den härstammar Danerna i Europa,
Gætulerna i Africa, Amazonerna i Asien[3].
Norge (Norguegia hos Higden, Norwegia i Eulogium)
är mycket stort och nästan[4] på alla sidor omflutet
af vatten. Det gränsar till goternas länder och skiljes
i öster och söder från dem genom floden Alba (Göta
älf). Landet är rikt på skogar och berg; sällan fås
några skördar till följd af frosten, därför lefver
dess folk mest af jakt och fiske. Där finnas många
vilda djur såsom hvita björnar och bäfrar samt
äfven andra märkvärdigheter, såsom en källa, som
förvandlar ett neddoppadt trästycke till sten. På
vintern visar sig icke solen, utan invånarne få
arbeta vid ljussken. Befolkningen var storväxt,
stark och vacker samt väldiga sjöröfvare.
Norr eller väster[5] om Norge ligger
Island, ytterst i Europa; det har sitt namn däraf, att
där äro snöbergen hopfrusna så hårda som is. Landet
saknar frukter utom i några få dalar, där hafre och gräs
växa; därför lefva alla af fiske och jakt samt äta
mest kött. Får finnas där icke för köldens skuld,
därför kläda sig människorna i björnars och andra
vilddjurs hudar. Invånarne äro storväxta, starka och
mycket hvita samt, enligt Higden, fåordiga (gentem
breviloquam)[6].
Ett annat nordiskt land, beläget öster om
Norge[7] är
Wynlandia. Det är ej mycket fruktbart dock bevuxet
med gräsängar och skogar. Folket är barbariskt och
skickligt i trollkonster, så att det t. ex. kunde
mot betalning skaffa sjömän de vindar, som de
önskade. Härvid tillgick så, att de gjorde ett
nystan af en tråd, på hvilken man slagit många
knutar; man hade sedan att upplösa en eller flera
af dem allt efter som man ville hafva starkare
eller svagare vind. Sannolikt är detta Wynlandia
det norska Finnmarken, helst det säges ligga vid
Oceanens strand[8].
På Eriks af Pommern tid reste en italienare PIETRO
QUIRINO, som blifvit väderdrifven långt uppåt Norges
kust, tillbaka genom Norge och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
