Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geilnau, Homhurg, Kissingen, Marienbad, Spaa m. fl. äro deremot kalla källor, hvilkas temperatur varierar mellan 9 och 12 grader. Temperaturen hos de svenska helsokällorna är vanligtvis lägre, än hos de nyssnämnda, t. ex. Sätra (6°,25), Fahlun (5°), Loka (8°) o. s. v.
§ 15. Om brunnar.
I sammanhang med läran om källornas uppkomst må äfven det vigtigaste meddelas rörande theorien för de vanliga brunnarna.
I allmänhet utväljer man en jemn plats för brunnens anläggande. Är det öfre lagret sand eller af sådan beskaffenhet, att det genomsläpper vatten, så måste man gräfva brunnen så djup, att man närmar sig ett underliggande ej genomsläppande lager, innan vatten träffas. Det atmosferiska vattnet samlar sig der nemligen, likasom i botten af ett kärl; och ju djupare en sådan brunn är, desto längre och bättre håller den vatten, emedan det öfverst liggande lagret under torka ej hinner genom afdunstning i luften förlora så mycket vatten från större djup under jordytan. Utgöres det öfre lagret af lera, så måste man genomgräfva detta, tills man träffar sand eller ett sådant lager, som varit i tillfälle att på andra ställen upptaga vatten och nedtill är genom ett ogenomträngligt lager skyddadt för att åter förlora det upptagna vattnet.
I allmänhet bör i vårt land en brunn vara minst 6 a 8 fot djup, för att ej vattnet deri må tillfrysa under vintern.
Inom vårt land är förhållandet vanligtvis så, att de fasta bergen omsluta större eller mindre dalbottnar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
