Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
VULKANISKA UTBROTT.
materialet nedfaller dock antingen tillbaka i kratern och på
vulkanens hjessa, förökande dess massa, eller i vulkanens omedelbara
närhet och åstadkommer dervid stora förödelser genom att
förderfva all växtlighet. Äfven hela byar och städer blifva stundom
öfverhölj da och begrafna i askmassan.
De ur vulkanen utstötta vattenångorna afkylas häftigt, då de
uppkomma i de öfre luftlagren, och gifva upphof till våldsamma
störtregn. Dessa regnmassor blanda sig med askan till ett tjockt
slam, som störtar ned för bergets sidor, så att det synes, som
vulkanen direkte utspydde detta slam 1). Af dessa slamflöden
förorsakas ofta större ödeläggelser än af lavaströmmarne. Det
hårdnade slammet kallas vulkanisk tuff, konglomerat och breccia.
Vid det utbrott af Vesuvius, hvarigenom städerna Pompeji och
Herkulanum förstördes, var det ej så mycket lavan, som snarare askregn och
slamflöden, hvilka förorsakade förstörelsen. Den flytande slammassan
inträngde nämligen i byggnaderna och omslöt alla föremål på det nogaste.
Härigenom förklaras, att ej blott byggnaderna i Pompeji kunnat bevaras
intill närvarande tider snart sagdt oskadade med bibehållande af inskrifter
och målningar på väggarne, utan äfven att de mest ömtåliga föremål såsom
linne, fisknät, papyrusrullar och frukter hafva bibehållit sig ganska väl,
dock i ett brunkolslikt tillstånd, i den till tuff hårdnade slammassan.
Det vanliga förloppet vid en vulkans utbrott är följande.
Utbrottet förebådas af underjordiska dån och jordskakningar.
Ur krateröppningen (vare sig den gamla eller en ny, uppkommen
genom jordskorpans bristning) utkastas derefter massor af
vulkanisk sand och lapilli till en höjd af flere tusen fot. Man
säger nu, att vulkanen sprutar eld, ett oegentligt uttryck, som
härrör deraf, att de utkastade stenmassorna ofta äro i glödande
tillstånd.
Dessutom upplyses askmolnet af den i kraterns inre glödande lavan,
hvarigenom det ter sig för åskådaren, som om berget verkligen utsprutade
eldslågor. Det får dock ej förbises, att från kratern uppstiga stundom
brännbara gaser (såsom väte och svafvelväte), hvilka tända sig och brinna
med låga.
Samtidigt med askregnet afgifver vulkanen ofantliga massor
vattenånga, hvilken lägrar sig som täta moln öfver berget. En
vanlig företeelse är äfven, att dessa moln äro starkt elektriska,
hvilket gifver upphof till väldiga blixtrar och åskslag. Genom
vattenångans plötsliga förtätning uppkomma störtregn, hvilka i
förening med den vulkaniska askan åstadkomma de redan
omtalade förhärjande slamströmmarne (bild 33).
Derefter börjar lavan att flöda öfver kratermynningen, såsom
ofvan är beskrifvet. Samtidigt dermed blir vulkanen mera lugn,
1) I sjelfva verket finnas äfven s. k. slamvulkaner, ur hvilkas kratrar ett
dylikt slam framvältrar, hvilket då härrör af vattensamlingar i vulkanens
öfre delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
