Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDKLOTETS UTVECKLING.
69
riket hade en egendomlig pregel, hvarigenom det skiljde sig
såväl från föregående, som efterföljande former. Så t. ex.
utmärker sig en afdelning genom den öfvervägande förekomsten af en
slags kräftdjur, eller trilobiter, en annan åter genom ofantliga
ödleartade djur o. s. v.
Allt det som är aflagradt och till våra tider bevaradt under
hvarje af dessa geologiska tidsskeden, kallas en formation.
Formationerna representera således de olika geologiska perioderna och
innesluta i sina aflagringar, såsom minnesmärken, qvarlefvor
(petrifikater) af de växter och djur, som lefvat under hvarje tidskifte.
Petrifikaterna kunna betraktas såsom inskrifter och
fornlemningar, och liksom historikern utreder gamla folkslags öden och
lefnadssätt genom att noga undersöka alla de qvarlefvor, som
finnas efter dessa folkslag, såsom ruiner, runstenar, vapen,
husgeråd och mynt m. m., så söker äfven geologen tyda jordens
utvecklingshistoria genom att studera berglagren och allt hvad
de innehålla.
Sammanfatta vi nu det, som ofvan blifvit yttradt, så
framgår deraf, att vi kunna urskilja följande stora skeden i jordens
utveckling:
l:o jorden är ett gasklot med utomordentligt hög värmegrad;
2:o jorden är ett glödande klot af smält massa och omgifven
af ett mägtigt hölje af gaser, som ännu ej öfvergått i flytande
tillstånd; genom sin rotation kring axeln antager den en svagt
eliptisk form med tillplattning vid polerna;
3:o på jordens yta har bildat sig en slaggartad skorpa, och
jorden har upphört att vara sjelflysande;
4:o jordskorpan sönderbrister och genombrytes af inifrån
uppträngande glödheta massor;
5:o jordskorpan tillväxer i tjocklek och afsvalnar mer och
mer, vattenångorna förtätas och nedfalla som regn, lagrade
bergarter uppkomma och slutligen äfven växt- och djurlif, som
småningom utvecklar sig till hvad det nu är.
Detta femte skede indelas i flere stora perioder, af hvilka
hvar och en har efterlemnat väldiga minnesmärken af den
derunder fortgående utvecklingen. Det är dessa vi kalla
formationer. Hufvudafdelningarne inom en formation kallas ofta etager,
och de försteningar, som äro särskildt utmärkande för en
formation, kallas ledande.
Den åsigt, som här blifvit framstäld, kallas den plutoniska. I
motsättning till denna står den neptuniska, som antager, att äfven granit, porfyr,
diorit m. fl. bergarter blifvit bildade på våta vägen, men för öfrigt
godkänner läran om vulkanismen och om jordens inre, sådan den här blifvit
framstäld. Men det finnes slutligen en tredje åsigt, den s. k.
ultraneptunismen, som helt och hållet förkastar la Place’s teori om jordens
ursprungliga tillstånd och förnekar, att jordens inre är i smält tillstånd.
Redan bland Greklands lärde stred man om, huruvida bergen voro
uppkomna på våta vägen, eller genom underjordisk eld. En bland de förste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
