Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URTIDEN.
hvilkas upphof denna skorpa, jemte de eruptiva bergarterna,
lemnat allt materialet.
De kristalliniska skiffrarne i förening med de eruptiver, som
genombryta desamma, utgöra tillsammans den älsta af alla
formationerna — urformationen. Den kallas äfven den azoiska 1)
formationen på grund deraf, att den ej hyser spår till djur- eller
växtlif.
Ar den åsigten riktig, att de hithörande bildningarne blifvit aflagrade
i hett vatten, så har naturligtvis aldrig något organiskt lif i dem
förefunnits. Men äro de ursprungligen afsatta som lera och sand i vatten af
vanlig temperatur och sedermera förvandlade till kristalliniska skiffrar, så
bör både växt- och djurlif halva förefunnits vid tiden för deras aflagring.
Man har trott sig finna bevis härför i de grafitfjäll (grafit är ett kolhaltigt
mineral), som ofta finnas insprängda i gneisen. De i skiffrarne inbäddade
växtlemningarne skulle nämligen genom förkolning hafva gifvit upphof
till grafiten. Äfvenledes har man uti kornig kalksten från denna tid
iakttagit några egendomliga figurer, som man ansett för en djurlemning och
kallat Eozoon canadense, men nyare undersökningar hafva bestridt dess
natur af fossil.
Den azoiska formationens bergarter hafva en utomordentligt
stor utbredning och anses öfverallt bilda grunden eller
underlaget för alla senare bildningar. Man säger derför, att de utgöra
grundfjellet eller urberget. Deras mägtighet anses uppgå till
minst 9000 meter (30000 fot), och de förekomma nästan utan
undantag i den ordning, att de grofkristalliniska bergarterna, t.
ex. gneis, som ofta vexlar med glimmerskiffer, hornblendeskiffer
m. fl., äro älst, under det att hälleflinta, talk- och klorit-skiffer
samt urlerskiffer äro yngst. (Glimmerskiffer uppträder dock
allmänt äfven i vexel-lagring med de yngsta skiffrarne).
Formationen kan derföre delas i tvänne grupper: gneisgruppen och
hälleflintgruppen.
I urformationen, der man saknar fossilier, har man endast
att hålla sig till bergarternas petrografiska beskaffenhet, hvilket
underlättas deraf, att de rådande bergarterna äro kristalliniska
skiffrar, som endast undantagsvis förekomma i yngre aflagringar.
Men i de följande formationerna vexla bergarterna — lerskiffer,
sandsten, kalksten m. fl. — till den grad, att de ej kunna lemna
någon ledning för bedömandet af ett lagers ålder. Man måste
derföre här nästan uteslutande fästa sig vid fossilierna.
Efter Urformationens period, eller urtiden, följer den
siluriska. I denna periods älsta aflagringar, som man äfven kallat
den kambriska eller takoniska formationen, finner man de första
säkra spåren af djur- och växtlif, nämligen dels aftryck af alger,
dels spår efter maskar och andre lägre djur; men i den
kambriska formationens öfre lager och sedermera i den egentliga
1) Ordet azoisk betyder" utan lif."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
