Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glaciala leror och sandbildningar, dock nästan uteslutande i dalgångar och
lägre liggande trakter, men då dessa i allmänhet äro odlade, och skogen
deremot befinner sig på höjderna, så följer deraf att krossgrustrakterne
öfverhufvud taget äro skogbärande. Detsamma är dock vanligen äfven
förhållandet med rullstensgruset och mosanden.
2:o Skånes qvartära bildningar. Norra Skåne, (den minst
fruktbara delen af provinsen) har den närmaste öfverensstämmelse
med Småland samt det mellersta Sverige och tages derföre ej här
i betraktande. Men annorlunda är förhållandet med hela södra
Skåne. Här råder den största omvexling i lagerföljden, och ännu
äro de qvartära aflagringarne föga utredda. I Syd-Skåne tyckes
underlaget bildas af en mycket mägtig, fint skiktad sand- och
leraflagring, kallad diluvialsand och diluviallera 1). Genom
borrningar är det utrönt, att dess mägtighet säkerligen uppgår till
hundratals fot. Ofvanpå diluvialleran och diluvialsanden förekomma
två eller kanske flere bäddar af krosstenslera, i allmänhet
mellanlagrade af skiktade ler- och sand-bildningar, och slutligen
betäckes ofta den yngsta krosstensleran af skiktad lera och sand,
innehållande högnordiska växter jemte sötvattenssnäckor. Härtill
konmer, att den öfversta betäckningen utgöres på många ställen
dels af en röd sand, motsvarande mosanden i mellersta Sverige,
dels af en egendomlig leraflagring.
Denna lera är alltid mycket kalkfattig (omkring 1 %),
stundom tydligt skiktad och hvarfvig af omvexlande skikt af lera och
röd sand, stundom otydligt skiktad och då bildande en styf och
seg jordmån samt kallas i så fall skogs- eller rödlera af
landtmännen. Leran innehåller ofta stenar i ganska stor mängd och kan
då lätt förvexlas med kross-stenslera. Dess mägtighet är 0,1—1
meter (0,5—4 fot), sällan mer. Den är af stor betydelse för
jordbruket, emedan den jemte den röda sanden utgör sjelfva alfven
i södra Skåne såväl på höjderna och backsluttningarne som på
slätterna. På grund häraf och då den torde motsvara mellersta
Sveriges åkerlera, kallas äfven denne lera åkerlera.
Diluvialsand och diluviallera äro bäst iakttagna på Skånes
vestkust, isynnerhet på Hven, der dessa bildningar gå i dagen.
Leran visar ofta en mycket vacker skiktning och hvarfvighet.
Sanden är mycket fin och vackert skiktad. Fossilier äro ej funna
i dessa bildningar.
Ofvanpå diluvialsanden hvilar i vestra Skåne en svartgrå
krosstenslera, oftast innehållande blott smärre och starkt
kantafrundade stenar och synes vara en väl utpreglad bottenmorän.
Denna svartgrå, i tort tillstånd gulgrå moränlera öfverlagras af
en gul, men i fuktigt tillstånd blågrå krosstenslera, hvilken
stundom har mera karaktär af att vara en ytmorän, motsvarande det
öfre krosstensgruset i mellersta Sverige. Emellan dessa leror
finnes stundom en mellanlagring af skiktad lera och sand, hvari
1) O. Torell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
