Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfver förekommer mest i gångar, insprängdt såsom tråd-,
hår- eller bleckformiga partier uti kalkspat, qvarts m. fl.
mineralier. Det gedigna silfret har ofta en ringa halt af guld och
koppar. Eg. v. = 10,5. H. = 2,5—3.
Vid Kongsberg i Norge finnes en rik silfvergrufva, der Silfret
förekommer gediget uti gångar. I Sverige är denna metall deremot ganska
sällsynt och har hufvudsakligen vunnits vid Sala ur silfverhaltig blyglans.
För öfrigt förekommer den nästan i alla länder.
Platina är en metall, som till värde står ungefär midt emellan guld
och silfver; dess färg är ljust stålgrå. Denna metall öfverträffar alla andra
i osmältbarhet och oangriplighet af alla andra syror än kungsvatten och
användes derför till kemiska diglar, skålar etc. samt till spetsar på
åskledare. Den är derjemte smidig och låter svetsa sig. Eg. v. = 21. H.
= 4—4,5. Förekomst lika med guldets.
Qvicksilfver skiljer sig från alla andra metaller deruti, att det är
flytande vid vanlig temperatur och stelnar först vid —40° C. Eg. v. = 13,5.
Förekommer dels i, droppform (gedigen), dels i förening med svafvel som
cinober i Spanien, Österrike m. fl. st.
Alla andra metaller förekomma mest som malmer, hvilka äro
af två slag: föreningar med syre, metalloxider och med svafvel,
Svafvelmetaller. Af dessa metaller vilja vi anföra följande.
Koppar, Eg. v. nära 9. H. = 3. Denna metall
förekommer visserligen ofta gedigen i naturen (dock sällsynt i Sverige),
men vanligast uppträder den uti malmer. Sveriges vigtigaste
kopparmalm är kopparkis, som består af 34,5 % koppar, 30,5 %
jern och 35 % svafvel. Kopparkisen har messingsgul färg med
grönsvart streck och pulver. Dess hårdhet är 3,5. En annan
vigtig malm är brokig kopparmalm, som har större kopparhalt
än kopparkisen och utmärker sig derigenom, att den
ursprungligen kopparröda färgen lätt anlöper, så att den drager i blått,
gult och grönt. Kopparkisen brytes i Sverige mest vid Falun,
Nya Kopparberget i Örebro län samt Åtvidaberg.
Jern. Eg. v. 7,8. H. = 4. De vigtigaste jernmalmerna äro
följande: a. magnetisk jernmalm eller svartmalm, som består af
72,5 % jern och 27,5 % syre, är den ojemförligt vigtigaste af
alla svenska malmer. Den är till färgen svart, med dragning
åt stålgrått och repas med svårighet af knifspets med svart streck.
Den har oftast kristalliniskt kornig struktur. Derigenom att den
inverkar på magnetnålen, kan den lätt igenkännas från andra
tunga mineralier, och man brukar äfven begagna kompass för
uppsökande af brytvärda svartnaalmslager.
Denna malm, liksom öfverhufvud alla svenska malmer,
uppträder som lager eller lagerstockar uti Urformationens gneiser
och skiffrar. De mest bekanta svartmalmsfyndigheterna äro
malmfälten vid Dannemora, Persberg, Bispberg, Norberg,
Dalkarlsberg, Gellivare m. fl. b. Jernglans eller blodstensmalm, som
består af 70 % jern och 30 % syre, är äfven en vigtig och
värderad jernmalm. Till färgen är den lik föregående, men dess
streck är rödt, och den inverkar icke på kompassnålen, såvidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
