Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej hunnit öka än den brist, som menskan lider;
ej smidt de prydda band, hon af sin dårskap bär.
Mitt bord sin vällust drar af måttlighet och helsa;
min bädd en fristad är, dit mödan hvilan böd.
En snygg och ledig drägt gör nog att kroppen frälsa
mot luftens våldsamhet, men ratar öfverflöd.
Min frihet treflig gör en enkelt städad hydda,
som konstens döda prål till prydnad ej begär.
Hvad gylne tak förmå att den mot olust skydda,
som under tvångets ok en daglig börda bär:
Här rymmas samq\äm ej, dem fåfängan församlar
till vittnen om en tung, en slösad yppighet,
der bland cn skara folk man kall och höflig famlar,
men hjertat slutet är och känner enslighet.
Upprigtighet, åt dig min boning lånar hägnad,
och vänska]), dig, hvars språk af hjertat stafvadt är:
det blott är genom er, som sällskap gifver fägnad,
och tyngden lättad blir af omsorgers besvär.
An muntrar mig er ro, än åter den jag njuter
ur snillets förrådshus, af böckers tysta röst;
än skaldmön i min själ en lifvad känsla gjuter
och tanken vingar ger och värme åt mitt bröst.
I dessa stilla värf en sorglös dag förlider,
till dess jag oförmärkt dess ljus förminskas ser,
då mot de vestra berg den sänkta solen skrider
och med förmildradt sken uti sin nedgång ler.
Snart nedom skogens bryn dess klara glob sig döljer
bland gylne skyars lek, som skämta i dess spår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
