Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklingande i vinterqvällen —
på branta stigen nalkas då
en yngling . . . Gud, hvad ser jag? Slå
så våldsamt ej, mitt svenska hjerta!
Jag känner, känner väl den smärta
gestalten der i lifrock blå
och kyllerhandskar. Så, just så
han alltid stod för mina blickar,
ett sändebud, som sagans land
blott sällan i sin ynnest skickar,
att återknyta forna band
med kämparnc på Tules strand.
Han nalkas; men kring hjeltens panna,
»jernhufvudet», som trotsat har
en väpnad verld att öfvermanna
det svenska lejonets försvar, —
kring denna panna, förr så klar,
nu skockas ödets moln och stanna
med hemska tordönsflammor qvar.
Det ligger redan snö i håren
omkring den stolta tinningen;
den snön har ilat framom åren,
ty strid och stormar fälde den ;
så äfven Åreskutan höjer
en snötäckt, molnomgjuten topp,
när sommarn än med fröjd ocli knopp
i femtlands gröna dalar dröjer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
