Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der herden vallar, odlarn plöjer
och utan bäfvan skådar opp
till snön och skyarna, i hopp,
att vintern, tidig i det höga,
skall ej på länge öfversnöga
hans låga hem vid elfvens lopp.
Vid vallen stannar Karl och nickar
med vänlig maning åt sitt folk.
Han tiger, men hans öppna blickar
behöfva inga ord till tolk.
An rigtas ögats vreda pilar
mot fästningen, som står i glöd,
ett helvetsgap, och sprutar död
och fasa ut och aldrig hvilar;
då är det riddar Görans blick,
när han i strid mot draken gick.
An • dalen med sin fägring fjettrar
hans syn i svärmisk sympati;
ty tallen der, som, djerf och fri,
utur de vilda skrefvor klättrar,
och forsarnas och elfvens sång,
hvars jubel trotsar vinterns tvång,
men fjellen först och sist, som svälla
ur jordens barm med kraft och merg —
en väldig muskelknut af berg
allt sprang ur samma ursprungskälla
som styrkan i den tappres bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
