Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O nej! An var hans anlete Guds spegel,
hans själ var ren som källans klara våg;
af snöhvit oskuld var hans tankes spegel,
dess farkost kärlek: helig var hans hog;
han hade ej ännu känt jordisk smärta,
ej sett hur sorgen före glädjen gick.
Men hvarför smög då sucken ur hans hjerta,
och hvarför skymde tårar då hans blick?
Ack, han var ensam och han var ju redan
för litet himmelsk att ej känna det,
och derför suckar han så djupt, emedan
han är allena med sin härlighet,
emedan ingen deltar i hans fröjder,
och intet hjerta klappar emot hans,
och blicken, vänd från himlens ljusa höjder,
ej speglas i ett vänligt ögas glans.
O Fader!»- så ifrån hans läppar sväfvar
med stilla ord, en ödmjuk, helig bön —
>o, Fader, för ditt majestät jag-bäfvar,
hur stor är ej din skapelse, hur skön!
. Och mig du satte här bland dina under
att prisa och förhärliga ditt namn,
och gaf mig lif och fröjd i dagens stunder
och hvilans ro i nattens dunkla famn!
Pris ske dig, Fader, evigt pris och ära!
Din nåd mig gaf all denna härlighet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
