Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt var lif och fröjd i morgonstunden.
Den första mcnskan slog sitt öga opp,
och reste sig från blommig bädd i lunden,
med klarnad blick, med tro och nyfödt hopp:
det var, som 0111 han redan glömt sin smärta,
som bördan redan fallit från hans hjerta.
Men vinden ilägtar sval och lyfter sakta
de daggbestänkta blomsterrankor, som
kring sykomoren slingat sig, att vakta
den första menskans sömn, till dagen kom
och förde med sig skaparns skönsta under,
hans bästa, sista skänk åt jordens son.
En yppig ros i paradisets lunder,
en menskoros, hvars fägring är ett lån
af englars skönhet, står vid mannens sida,
som dufvan mild, som blomman blyg också.
Ack, hon är skapt att älska och att lida,
kanske att dela andras sorg också:
att bära tyst, i undergifvet sinne,
en bitter smärta med en blick, som ler;
att bära kärleksfullt i troget minne,
den hon en gång sitt rika hjerta ger;
att kunna ega allt och allt försaka,
för dem hon älskar, dem hon älskat har;
att offra allt, och fordra blott tillbaka
att ega rätt till nya offer qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
