Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se derför skimrar det en tår i kanten
af blåa ögats dunkla silkesfrans;
som daggen skimrar den, som diamanten
blott af sin renhet lånar den sin glans.
Och derför i det leende, som dröjer
på friska rosenläppars runda par,
ett drag af vemod sig kan hända röjer,
en aning, oförstådd och underbar.
Så i sin skönhet står hon fram i dagen,
den första qvinnan; står så huld och ler
mot mannen, som uti de ljufva dragen
Guds kärleks svar på sina böner ser.
Ja, han är bönhörd, är ej mera ensam,
ett annat hjerta emot hans nu slår,
hvars fröjd blir större, när den är gemensam,
hvars sorg blir mindre, när den delas får.
Ja, han är bönhörd: Gud har honom gifvit,
utaf sin nåd långt mer än han begärt:
ett huldrikt väsende, som redan blifvit
för honom dyrbart, för hans hjerta kärt;
som ett med honom blir, en själ, en vilja,
som ej ens döden kan från honom skilja.
Men ifrån jordens skönhet, till den höga,
den ljusa himmelen. sin blick han slår,
sin fader söker han, och i hans öga
der glindrar, darrande, en tacksam tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
