Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från stängrens jemnvigt stjelpt, när hon mot höjden
räcker,
hon med ett yfvigt fall sin bärare betäcker;
och flickan ur dess bädd, på en gång öfverhöljd,
med möda vecklar sig, af skratt och skämt förföljd.
Att packa vålmars höjd, dem skullarne förvara,
uti det djupa hö man stupar utan fara,
och ofta på dess bädd, som hastigt sjunker ner,
sig i en älskad famn af våda kastad ser.
Förnyad på en gång med denna bergnings tider,
en liflig glädje rår och sig kring bygden sprider;
och slutet af den skörd, man under ladan bär,
med hundra lekars ljud af bygden firadt är.
Bland dessa dagars tal, dem man åt nöjet egnar,
en åldrig plägsed än det norra Sverige fägnar:
när, sista gången fyld med Floras gröna skörd,
omsider hennes vagn är under skjulet körd,
två landets ynglingar, med blomsterkransar prydda,
som drottning och som kung i qvällens lekar lydda,
bland visor, spel och sång af hela nejdens tropp,
ta sista vålmen mot och föra bördan opp,
att,fira sommarns fest omsider gillet kalla,
dess lekar föra an och lekarna befalla,
då nejden fylles opp, i hägn af nöjets gud,
med upptåg, skämt och skratt och glädjens fria ljud.
Hur lyckligt lifvet var, om ingen annan yra
än endast nöjets magt fick menskans sinnen styra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
