Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0111 iirelystnad, hämd och högmodets begär
den sällhct ej förstört, hvartill hon ¿immad är!
Förgäfves på de fält, der hoppet sig förnöjer,
naturen all sin prakt och all sin rikdom röjer:
den årstid, hvars behag ger åter jorden lif,
ser äfven krigets skräck och verldcns herrars kif.
Utaf den hvila trött, som krigets gud besvärar,
ur vinterns verklöshet han kallar sina härar,
att sprida med den magt, som återhållen var,
kring vårens glada tron hans fruktade standar.
Och, skakande den lans, hvars sken förfärar landen,
med fasan på sin hjelm och dundrets vigg i handen,
han trampar festens grus• och vid hans rustnings dån
med rysning jorden fyls och darrar långt ifrån.
Förstöring föregår och öknen honom följer•
vid bullret af hans steg sig Ceres undandöljer.
I)e rymder, der hon krönt den trägne åkermän,
förtrampas för hans syn och bergas af en ann
Sköt, åbo, nu din äng, din trädgård och din gröda,
i dina nöjda tjäll församla årets föda,
drif nu den hjord i bet, som förr din rikdom var!
Nej, du förlorar allt, förtviflan blott är q var.
Men, samlade til 1 strid med plundringarnas börda,
se dina härjare hvarannan ändtligt mörda,
och döden hämna der med grym och rättvis hand
de tårar dem du fält och dina hyddors brand.
Hvad båtar ynglingen det pris, hvartill han hastat,
att han en moders sorg, en fästmös gråt förkastat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
