Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så syns det gudabarn, som himlen fordom sande,
när ändriig, ömkande de dödligas elände,
han egnade en tröst åt deras plågors tid.
Då sändes Sömnen ner, af aftonrodnan buren,
följd af hugsvalelsen och helsad af naturen
och varelsernas frid.
Med deras späda kung de lätta Drömmar föddes,
och på den valmobädd, som kring hans vagga ströddes
af rosor, lekande sitt offer lade ner.
Till honom Glädjen flög, att i hans famn sig sluta,
och af sin sällhet trött, i nöjets glömska njuta
ännu ett nöje mer.
Till honom nalkades med nederslagna hjertan
Besväret, Arbetet och Saknaden och Smärtan,
och Sjukdomen, förtärd, med döden i sitt bröst,
och Fattigdomen sist, af menniskor förskjuten,
och sökte stunders frid och kallade minuten
af hans begärda tröst.
Utmed hans hufvudgärd var Glömskan dem till mötes,
med Tystnan, Lindringen och Hvilan i sitt sköte,
som mellan fröjd och sorg i liknöjd dvala låg.
Ur kärl af elfenben, der hon sin vallmo droppar,
hon dem en döfdrick ger af aftondaggens droppar,
bemängd med Letes våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
