Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla genom själn och en oförstådd, men
en oandlig Längtan betvang hans hjerta.
En gång satt Narcissus som ofta, tankfull,
på den gröna kullen, som öfver viken
lutar sig. En okeanid då dykte,
tänd af kärlek, upp, och sin sköna bildning
höjde nedom brynet, men med en spegel
af kristall sitt anlet’ förrädiskt täckte.
Och Narcissus genom det våta glaset,
såg de mjella, skälfvande elfenformer,
såg, af vågen kyssta, de hvälfda brösten,
såg det gula, vågiga håret flyta;
såg sitt eget öga, sin egen gullkind
och de friska, svällande smultronläppar.
Men en här i ynglingens själ sig reser
af begär och aningar: söfda minnen
än af fosterland och af tvillingssystern.
»Ar det här jag ändtligen återfinner
dig, mitt andra jag, min förgätna Psyke!»
Sad’, och så han famnar den kalla vågen.
Men sin arm Okeanos’ falska dotter
lindar tätt kring ynglingens hals och drager
honom ned i strömmarnas djupa rike.
Mellertid än gråter hos modren Eros,
medan nymfer öfver hans däfna bildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
