Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stel af kylan, gjuta ambrosisk balsam.
Men han glömmer, medan sin nöd han skildrar
och sig af de hörande trösta Låter,
att för stoftets söner uranioners
timmar äro tröga olympiader.
Dock omsider rustar han sig till affärd,
stiger snabbt i mödernecharn och ifrigt
lejonspannet agar med myrtengisslet:
vågen sjunker, stelnad till jemnglatt silfver,
och tritoner lustigt kring vagnen blåsa.
Fåfängt spörjer Eros om syskonparet,
tills en sägn han ändtligt på ön förnimmer
om en sjelfkär yngling, som älskat ingen,
blott sin egen bild, och förgåtts i vattnet.
Eros stället såg, och med högljudd klagan
rifver ur sin krans han en okänd blomma,
och planterar här på den gröna stranden.
»Växe du, en bild af min unge älskling,
och när solen sänker sig, när hon uppgår,
trånadsfullt som han, du ditt tårbestänkta
anlet’ lute öfver den klara böljan,
spegeldjup, i tigande sjelfbeskådning,
och som han må du ock Narcissus nämnas!»
Sade, och tillbaka på hafvets
marmorslätter långsamt åkte han och bedröfvad.
W. F. Palmblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
