Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då gick han och sjöng så innerligt glad,
som om brudgum lian skulle stå,
och minnen vexlade, allt som han qvad,
och allt som de kommo, sporde han, hvad
de visste om henne, som blifvit hans vif
i drömmarnes sköna, saliga lif —
någon enstöring var han ej då.
En skatt han egde, och minnef det var
af den flicka som — honom svek.
Ack sjelf , han sade, »hon skuld icke har;
för stark var frestelsen; ingen sig tar
fran andras erfarenhet hjelp till sitt stöd,
då viljan oss sviker i hjertats nöd,
och min blomma hon var blott — för vek.
Ja, var icke det ett underligt tal
af en man med ett sådant sår?
Hans kärleks fröjder förbytts i q val,
hans luftslott ramlat som tusendetal;
dock bygde han sen af ruinerna opp
ett tempel åt älskarns strålande hopp
om den eviga kärlekens var.
Det minnet för hoppet blef ankargrund,
blef hans ljus, hans värme, hans allt,
hans styrka blef det i pröfningens stund,
hans dröm, då ögonen fingo sin blund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
