Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARENDT.
Ja vift, min Vän! Du röner,
Hur öpenhjertighet med fintlighet jag kröner.
MAGNUS.
Hur lågt det hjertat är, hvaraf få nyfs du fkröt!
Nej; förr jag dog, än jag min pligt få neiligt bröt.
ARENDT.
Nå, nå . . . Om få jag tänkt, jag oförlåtligt felat,
Men tro ej det, min Vän; jag dig blott frefta velat.
MAGNUS.
Välan! Jag ock vil tro. at bättre fjäl du har;
Du bör ju minnas än , hur i de fordna dar
Du uti Sturens Hof den unga Ädling kände ,
Hvars dygd och hjeltemod hos alla vördnad
tände:
Nu Riket fucka hörs i våld och Tyranni,
Och han från allt förfåt , med Himlens biftånd,
fri ,
Har kommit lyckligt hit — Du fkulle den
förråda ,
Som kan det enda hopp åt Fofterlandet båda ?
ARENDT.
Men hör, min föta Vän! Om du kan mig för flå,
(Du finner ju hur väl jag endaft dig vill mena?)
Om blott et ögnablick min vänikap kunde iå
På all din famvetsgranhet rå,
Så at du kunde in i mina tankar gå,
Du {kulle fe allt ficäl, at dig med mig förena:
Det är ju Chriilierns bud, famt lycka, vinit och allt,
Som et fa lagligt fteg befallt.
Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
