Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
åtnjutande af naturen, man låter hvarje hennes intryck verka på
barnet. Det känner sin kraft, det har redan hunnit långt i sinnlig
njutning af sin tvånglöshet och alla dess behag. Det fria naturlifvet,
som den i sinnligt afseende lycklige vilden i sin utveckling får följa,
har redan hos barnet tagit sin bestämda riktning. Och sedan
barnet således under fem hela år njutit detta# det sinnliga lifvets
salighet, låter man på en gång hela naturen omkring det försvinna från
dess ögon, bringar dess tvånglöshets och frihets förtjusande lopp till
ett tyranniskt stillastående, för det tillsammans med andra barn
såsom fåren i en hjord, stänger det inne i ett illaluktande rum,
kedjar det utan misskund timmar, dagar, veckor, månader, år vid
betraktandet af eländiga, ointressanta och enformiga bokstäfver och vid
ett med dess förra tillvaro ända till vansinne olika lefnadssätt.
Jag slutar min beskrifning, i annat fall skulle jag förledas att
teckna en bild af flertalet skollärare, af hvilka tusen i våra dagar,
till följd af deras oskicklighet att på något annat sätt finna sin ärliga
utkomst, underkasta sig detta stånds besvärligheter, hvarvid de
likaväl, också i öfverensstämmelse med deras oduglighet till något bättre,
på flera ställen få en så ringa betalning, att den nätt och jämt
räddar dem från hungersnöden. Hur omätligt måste ej barnen under
dessa omständigheter lida eller åtminstone vanskötas!
Vän! Säg mig, kan det svärdshugg, som går genom halsen
och bringar förbrytaren från lif till död, göra på hans kropp en större
verkan än en sådan öfvergång, från det länge njutna sköna
naturlifvet till den ömkligaste skolgång, gör på barnets själ?
Skola människorna för evigt förblifva blinda, skola de i
evighet aldrig kunna höja sig till de första källorna, från hvilka vår
själs förvirring, vår oskulds förstörelse, vår krafts ruin med alla
sina följder härleda sig. Dessa följder, som föra oss till ett
otillfredsställande lif och tusen af oss till en död i hospitalen och till
rasande varelser i band och kedjor.
Käre Gessner! Hur lugnt skulle jag ej hvila i min graf, om
jag i någon mån bidragit till att göra dessa källor kända! Hur
lugnt skulle jag ej känna det i min graf, om jag bragt det därhän
att så innerligt förena natur och konst i folkundervisningen, som de
nu däri äro våldsamt skilda åt. Ack, hur upprör det ej mitt
innersta! Natur och konst äro där ej allenast skilda åt, de äro af onda
människor ända till vansinne söndrade!
Det är, som om en ond ande hade funderat ut att skänka
vårt århundrade och vår värld denna helvetiska skilsmässa för att i
filosoflens tidehvarf göra oss kraftlösare och eländigare, än hitintills
människosläktets inbilskhet och själf bedrägeri i någon världsdel och
någon tidrymd gjort. Hur gärna glömmer jag en värld, i hvilken
det ser så ut, för att vid min lille Ludvigs sida, hvars egensinnighet
ännu tar makten från mig, tränga än djupare ned i andan af begyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
