Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
I det Fischer å sin sida gjort allt för att införa honom i olika
vetenskapliga fack och förbereda honom till att undervisa däri, kände
Krüsi dagligen mer och mer, att det ej gick att föra honom
bokvägen, då det felades honom de första grunderna af sak- och
språkkunskap. Också’ blef han allt mer styrkt i denna för honom
så lyckliga själfkännedom,’ då han hade för ögonen den verkan
till-bakaförandet till den första punkten af det mänskliga begreppet
hade på mina barn och det tålamod, med hvilket jag kvarblef på denna
punkt. Detta lät honom förändra alla sina förr hafda åsikter rörande
uppfostran och dess fundamentala begrepp. Han såg nu, att jag i
allt, hvad jag gjorde, mer sökte utveckla barnets intensiva kraft än
frambringa de isolerade resultaten af min egen verksamhet. Genom
dessa grundsatsers verkan blef han öfvertygad om hela omfånget af
mitt utvecklingssätt, och att det därigenom hos barnen lägges
grunden till insikter och vidare framsteg, hvilka ej kunna uppnås på
något annat sätt.
Emellertid möttes Fischers önskan om inrättandet af ett
skollärareseminarium af hinder, och han kallades åter till
undervisningsministerns byrå. Han beslöt sig emellertid för att afvakta bättre tid
för sitt seminarium och att under tiden äfven under sin frånvaro
dirigera skolorna i Burgdorf. De skulle omändras och behöfde det,
men han hade under den tid, han där vistades och under
användandet af all sin kraft och tid ej ens kunnat göra början därtill.
Detta hade säkerligen lyckats honom än mindre såsom frånvarande
och upptagen af en mängd olikartade sysselsättningar. Krüsis läge
vardt än obehagligare genom Fischers frånvaro. Han kände sig
under Fischers bortovaro och utan hans hjälp allt mindre vuxen det,
som denne väntade af honom. -Också uttryckte han, strax sedan
Fischer rest bort, både inför denne och mig, den önskan att med
sina barn sluta sig till min skola. Men så väl jag ock behöfde
hjälp, hvilket fullständigt felades mig, afböjde jag det likväl, emedan
jag ej ville kränka Fischer, som fortfarande hade sitt seminarium
till önskemål, och som var Krüsi varmt tillgifven. Han insjuknade
emellertid snart, och Krüsi framställde i sista stund, då han talade
med honom, nödvändigheten af ilenna förening. Ett kärleksfullt
tecken, en böjning på hufvudet var den döendes svar. Hans minne
skall ständigt vara mig dyrbart. Han gick mig till mötes, och han
sträfvade med ansträngning och ädelt sinne mot samma mål. Hade
han lefvat och kunnat afvakta, hur min erfarenhet mognade, skulle
vi troligtvis i allo förenat oss med hvarandra.
Efter Fischers död verkade jag själf för föreningen mellan min
och Krüsis skola, och vi kände oss därvid bägge betydligt lättare.
Men å andra sidan försvårades min plan likaså märkbart. Jag
hade redan från Burgdorf barn, som voro olika till ålder, bildning
och seder. Tillströmningen af barn från de små kantonerna förökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
