Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
genom vårt släktes eviga prat tränga fram till. människans öron, äro
de så isolerade, att de alldeles ej kunna hafva samma verkan på
henne som på vår tids hvardagsmänniskor, hos hvilka sanning och
villfarelse, båda i lika mått, utan åskådning, med blotta
besvärjelseord, kastas in i hennes inbillningskraft som genom en laterna magica.
Detta yttrande förde honom till den bestämda öfvertygelsen, att det
kanske vore möjligt att uträtta mera till bekämpandet af villfarelser
och fördomar genom min metods tystnad, än man hittills förmått
med otroligt prat, som man tillåtit sig gent emot allt detta.
Tillåtit sig, jag menar snarare, låtit komma sig till last.
6) Isynnerhet utvecklade samlandet af plantor, hvilket vi
be-drefvo sista sommaren, jämte de samtal till hvilka detta förde,
öfvertygelsen hos honom att hela kretsen af kunskaper, som kunna
på-värkas medels sinnena, härleda sig från uppmärksamhet på naturen
och beror på fliten i att samla och hålla fast allt det, som hon lär
oss känna. Allt detta i förening /ned det alltjämt för honom
klarare vordna behofvet af att bringa alla undervisningsmedel och
undervisningsföremål till fullkomlig harmoni, förde honom till öfvertygelsen
om möjligheten att grunda en undervisningskonst, i hvilken
grundvalarne till allt vetande och alla kunskaper ligga så förenade, att en
skollärare egentligen endast behöfver lära metoden att använda den,
för att med dess hjälp höja sig själf och barnen till de mål, hvilka
skola nås genom undervisningen. Att det följaktligen fordras icke
lärdom utan blott sundt människoförstånd och öfning i metoden for
att icke allenast hos barnen nedlägga solida grundvalar till alla
kunskaper, utan också höja föräldrar och skollärare genom blotta
medutöfvandet af dessa åskådningsmedel till en för dem själfva
tillfyll«stgörande inre själfverksamhet.
Han var, som sagdt, sex år byskollärare för ett stort antal
barn af alla åldrar, men han hade, oaktadt all möda han gaf sig, ej
kunnat utveckla barnens förmögenheter till den fasthet, säkerhet,
omfattning och frihet, till hvilka de här höjde sig.
Han efterforskade orsaken härtill, och flera föllo honom härvid
in. Han såg för det första: att grundsatsen att börja med det
lättaste och bringa detta till fullkomlighet, innan man skred vidare,
att sedEtn genom gradvist framåtskridande tillsätta något litet till det
redan fullkomligt lärda, visserligen ej i första ögonblicket af
undervisningen frambringar hos barnen en själfkänsla och ett medvetande
om krafter, men dock hos dem lefvande uppehåller ett högt
vittnesbörd om deras oförsvagade naturkraft.
Man behöfver, säger han, vid denna metod endast leda barnen,
aldrig framdrifva dem. Förut måste han vid hvarje sak, han
lärde dem, alltid säga: tänk efter, fundera på saken.
Det kunde ej vara annorlunda. När han till exempel under
lektionen i räkning frågade: hur många gånger går sju i sextiotre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
