Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Moder ii ilar vid hvarje barnets behof till dess vagga. Hon är
där, då det hungrar, hon ger det att dricka, när det törstar. Det tiger,
när det hör ljudet af hennes steg- När barnet ser henne, sträcker
det ut sin hand, dess ögon stråla vid hennes bröst. Det är mättadt;
wioder och känslan af att vara mätt uppgå i en enda tanke, det är
tacksamt.
Kärlekens, förtroendets och tacksamhetens frön utveckla sig
snart. Barnet igenkänner moderns steg, det småler åt hennes skugga,
det älskar den, som liknar henne; en varelse, som liknar dess moder,
är för barnet en god varelse. Det småler åt sin moders afbild, det
småler åt människoanletet. Den, som modern älskar, älskar barnet
ock, den, som modern omfamnar, åt den sträcker det sina armar för
att omfamna, den som modern kysser, kysser äfven det. Fröet till
människokärlek, fröet till broderskärlek har slagit rot lios barnet.
Lydnaden är till sitt ursprung en färdighet, hvilken genom sina
drifhjul står i direkt strid mot vår sinnliga naturs första böjelse.
Den bildas genom konst. Den är ej en enkel följd af den rena
instinkten, men den hänger innerligt därmed tillsamman. Dess första
utbildning är instinktmässigt bestämd. På samma sätt som behofvet
går före kärleken, tillfredsställandet af behofvet, tacksamheten,
omsorgen, förtroendet, på samma sätt går ett våldsamt begär före
lydnaden. Barnet skriker, innan det väntar, det är otåligt, innan det
lyder. Tålamodet utvecklar sig före lydnaden, barnet blir egentligen
först lydigt genom tålamod. De första färdigheterna vid denna dygd
äro endast passiva, de utvecklas hufvudsakligen genom känslan af
den hårda nödvändigheten. Men också denna utvecklas först på
moderns sköte. Barnet måste vänta, tills modern ger det bröstet, det
måste vänta, tills hon öppnar sina armar för det. Mycket senare
utvecklar sig hos barnet den aktiva lydnaden och ännu långt senare
det verkliga medvetandet, att det är godt för ett barn att lyda’ sin mor.
Människosläktets utveckling utgår från ett starkt, våldsamt
begär efter tillfredsställandet af de sinnliga behofven. Modersbröstet
stillar den första stormen af fysisk hunger och föder kärlek. Snart
därpå uppstår fruktan, moderns famn stillar fruktan; detta moderns
handlingssätt föder en förening af känslor utaf kärlek och känslor
af förtroende, och häraf uppstår tacksamhetens första frön.
Naturén visar sig obeveklig gent emot bkrnets häftighet; det
slår trädet och stenen, naturen förblir obeveklig, och barnet slår ej
längre träd och sten. Nu är modern obeveklig gent emot dess
stormande begär, barnet rasar och skriker, hon är alltjämt obeveklig,
det skriker ej mer, det vänjer sig vid att foga sin vilja efter moderns,
det första fröet till tålamod, det första fröet, till lydnad har utvecklat sig.
Lydnad och kärlek, tacksamhet och förtroende i förening
utveckla hos barnet det första frö till samvete, den första lätta skuggan
af känslan, att det ej är rätt att vara ond på den kärleksfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
