158 STIERNHIELM, Ceorg. liknelse, at denna oskyldiga lustbarhet skulle kunna slutas för Stiernhielm med det svåraste sorgespel. Stiernhielm såg sig då i nödvändighet at taga sina försigtighets-mått emot den hotande stormen. Han uptäckte til en början hela sammanhanget af sin trollkonst. Han visade, at Synglasets konstiga slipning endast häxat, men icke han. Han påstod, at naturens verkningar, genom konstens tilhjelp, icke äro onde eller öfvernaturlige krafter. Han tillade, at Virginius, om han ej bättre kände Lagfarenheten, än Naturen, aldrig var nyttig för sig sjelf, långt mindre för en Hög-Schola; ville svårligen hålla honom oskyldig. Prästerskapet, i förundran öfver hans physiska kundskaper och undervärk, nitälskade så högt emot hans person, at, de misstänkte honom til och med at neka Guds varelse. Detta föranlät Stiernhielm, at offenteligen upgifva sin Trosbekännelse om GUD. Sådant värkade väl någon tystnad, något sagtmod uti vederbörandes ovilja, men stormen hade varit nog häftig: den kunde ej i hast aldeles sätta sig. Tiden skulle görat. men man Men Ändteligen hedrades Stiernhielm med et nytt förtroende, och han uphögdes 1648 til Vice-Præsident uti Dorpts Hof-Rätt. han fick icke länge lefva trygg i denna värdighet. Dorpt hotades af en segrande fiende med förödelse. Stiernhielm mister genom Ryssarnes härjning en del af sin egendom, flygtar med det