Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
I sanning ett underligt uppdrag! Ibland vill jag tänka:
»Vilket gränslöst ansvar!» Ibland: »Vilken
obeskrivlig lycka!» Vilket skola vi sätta först? Att det är en
uppgift, som icke kan fullgöras i vår egen kraft, att
det är ett ansvar, det är så självklart, att det behöver
icke talas därom. »Hans dygder» — vem av oss är
egentligen skickad att förkunna dem? Men å andra sidan,
tänk att få gå ut bland människor och tala om Jesu
dygder! Ja, vilket är det största: ansvaret eller nåden?
Jag tror, att vi måste begynna med nåden.
Jesu dygder, det är ett ämne, som räcker till. Det
tryter icke under hela livet. Och när vi hava slutat
vår uppgift här på jorden, när Gud kallar oss ifrån dess
fullgörande, så är jag övertygad om att varenda en
ibland oss, som försökt att förkunna Jesu dygder, skall
bekänna: »Jag har icke kunnat säga mer än något litet
om min Herre, och ändå har jag varit hans trettio,
fyrtio år.»
Jesu dygder, hur är det möjligt att kunna säga något
om dem? Ja, icke på annat sätt, än att vi själva hava
erfarit dem. Vi måste även hava sett, att Jesu dygder,
sådana vi erfarit dem i livet, stämma överens med hans
dygder, sådana de äro framställda i hans ord. Jesu
dygder — jag kan säga något om dem, därför att jag
har sett dem mot bakgrunden av min egen uselhet och
synd. Jag vet något om hans makt, därför att jag sett
den mot bakgrunden av min egen eländiga svaghet,
och den har fått uppenbara sig i denna svaghet. Jag
har sett hans kärlek och vet något litet om den, därför
att det var denna kärlek på korset, som en gång sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
