Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
mig och fann mi^ och som blev räddningen i mitt
liv-Jag har sett denna kärlek mot bakgrunden av min
egen förtappelse. Jag såg den första gången, då herden
kom och räckte sina armar ut i snåret, där jag låg,
och jag har sett den sedan, då han icke släppt mig ur
sina armar utan behållit mig där. Jag har sett hans
barmhärtighet mot bakgrunden av min egen eländighet.
I den meningen kunna vi kanske säga som Johannes:
»Vad vi hava sett med våra ögon, vad vi hava hanterat»,
det där som blivit vår personliga erfarenhet, vårt
liv, det förkunna vi.
Att förkunnelsen måste stå i samband med
livserfarenheten, det angiver aposteln tydligt, då han säger,
att vi skola förkunna hans dygder, som kallat oss från
mörkret till sitt underbara ljus. Och det är väl det, som
egentligen griper människor, när de höra oss, att de
förstå, att vad vi förkunna är något genomlevat och
erfaret hos oss själva.
Det är en stor nåd, ja, idel nåd att hava fått den
uppgiften att gå ut bland människor och säga något om
Kristi dygder. Men det innebär också ansvar, det är
säkert. Ty något så rent, skärt och heligt som Jesu
dygder får icke frambäras genom ett orent hjärta, får
icke oskäras av orena läppar. Om vi blott se det som en
nåd att få förkunna Jesu dygder, så hava vi
visserligen icke sett den fulla och hela sanningen. Ansvaret
må gärna ligga på oss så tungt som helst, blott vi först
och sist hålla fast vid att det är nåd.
Det finnes väl ingenting, vari vi, som förkunna Jesu
dygder, känna, att vi så ofta hava försyndat oss, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
