Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRA VARE GUD
Ef. .3: 20, 21.
Åra vare Gud! Det är grundtanken i
tacksägelsedagens hogtidsfirande. Det är också det drag,
vari det nu upplästa ordet för denna stund mynnar ut.
Ära vare Herren! Det är ju ett ord, som ofta går
över vara läppar. Det kan vara ett uttryck för stundens
känslostämning, när det gått oss väl i världen, när något
hänt, som synnerligen glatt oss. Men det behöver
därför icke vara ett uttryck för själva vår
livsåskådning eller, så att säga, vara ett stycke av oss själva.
Men det kan också ligga oändligt mycket i detta ord.
Ja, hela Hvet kan inrymmas däri. Det kan icke finnas
något större, än när man med hjärta, läppar och liv i
en helig samklang ropar ut i världen detta »Ära vare
Gud!» Det är målet för tidens fostran, för evighetens liv.
Då ju tacksägelsedagen skall vara ett uttryck för
folkets tankar och religiösa stämning, så tänker jag
att börja med särskilt på, vad jag skulle vilja kalla
»det mindre». Vad kan detta »det mindre» vara, när
det lägges i folkets mun? Det vore, menar jag, det
allra minsta, som i dag kunde ske, om genom vårt
folk ginge denna grundton: »Ära vare Herren!» Osökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
