Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
går tanken tillbaka till förra årets tacksägelsedag.
Har icke Herren under detta år gjort vida utöver,
vad vi förmått bedja och tänka? Bävande gingo våra
tankar då framåt, och försagda stego våra böner uppåt.
Vern visste, hur detta år skulle förlöpa för Sveriges folk?
Det har varit ett underligt år. Men med vår bön i dag
borde i sanning tacksägelse blandas. Ännu i denna dag,
då nya stater, nya folk, ryckas med in i kriget, är vårt
folk skonat. Då, menar jag, vore det det minsta av allt,
att vårt folk såsom folk i dag komme med ett »Ära
vare Gud!»
Eller, låt oss tanka, att det gångna året hade varit
ett krigsår för oss, att våra söner ett helt år hade fått
kämpa, att blod flutit och tårar runnit, hur vore det
då nu? Den, som tänker på sådant, måste säga, såvitt
han tror på en personlig Gud: »Ära vare Herren!»
När det förra årets höst ingick, sågo vi med undran
och fruktan på livsmedlen. Om under de nu rådande
svåra förhållandena därtill kommit ett missväxtår för
Sveriges folk, hur hade det då varit? Nu ingå från
hela landet underrättelser om en mer eller mindre god
skörd. Är det icke det minsta man kan tänka sig, att
vårt folk samlas i dag, så mycket mer då det fått
uppmaning därtill, för att uttala sitt: »Ära vare Herren»?
Så kunde vi genomgå område efter område och visa
hän på liknande förhållanden. Det är sant, att vi hava
människor att tacka för mycket. Vi säga vårt
uppriktiga tack till den regering, som med klarhet och kraft
tagit ledningen. Vi tänka med tacksamhet på den idoge
lantmannen och den driftige industriidkaren, på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
