Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns ej tröst, det fanns ej vän,
min gång var trött, mitt hjärta var bedrövat,
min väg var irrande, jag vet ej än
hur långt och vida mina fötter strövat.
Men ett jag vet, att jag var hård
och intill döds mitt sinne var förbittrat.
Min själ var lik en tom och öde gård,
som Herrans vredes ljungeld bränt och splittrat.
Och glömt var allt vad förr mig glatt.
Jag sade: vilse vandra mänskors öden,
och nu är kommen Herrans vredes natt,
jag vill förhärda mig och ge mig döden!
Då såg jag morgonstjärnan stå
och lysa milt och vänligt över landen
och tog mig mod och såg en väg att gå
ty från min ögon lyfte mörkret handen.
Och natten vek och morgon kom,
om dagen hördes luftens fåglar buda,
och solen lyste, när jag såg mig om,
på ängarna kring Betlehem i Juda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
