Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra ett - Rot-Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dä va mang, sôm töckt att en tocken int va värd
te få mat — en tocken bol int få lev, töckt di. Allri
sa’n så mö sôm tack för alt fôlk gjord för’en, å alt
sôm va i’n va dä illackt å avensjukt.
Men ja ha tänkt dä, att når en alt iffrå början ä
snevren å teknocklat bå te krôpp å själ, så ä dä näggu
int så gôtt å var fôlk. Kanski att Rot-Johan va dä
bäst han kunn bli i all fall. D’ä för mö begärt att
den sôm ä blinn ska se, den döv ska hör å den lam
ska gå — å da ä dä fell åg urimmlit att den, sôm ä
född illack, ska var go.
För räxten hadd nock Rot-Johan nôa gohet i sä,
å en vän hadd’en da här i vala, fast att dä bar va en
gammel fôlkonn dalbohunn, sôm ränd ikring i Västre
Klaknäs. All männischer skälld’en på, å kom han ôt
bet’en alt åg — men Rot-Johan å han, di va go vänner
di. Gôbben stal gobeter ôt hun å hun va te sällskap
å gläjje ôt gôbben — di va sôm två brör.
Mang ganger ha ja sett di bägg lat kräka ligg å
sôv si om si mä hôrann bål i en skogsbäck — å ja
töckt att dä lik bra kunn var ett par gamle utsparka
å ill mäkomne dalbohunner sôm ett par gamle
varkbrôtne rotgôbber. Di va int hemm nôa stans på jola
nôen tå dôm å fôlkonn va di bägg två på hel vala å
däfför tydd di sä tesamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
