Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra ett - Hallidajen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Int för att ja hadd nön karjol å dä kan en fäll
int begär häller tå en fatti stater, men ättersöm att
ja hörd unner bruke, så feck ja allt bå häst å åkdon
tå stalldrängen opp ve harrgårn.
Mällerti ble dä fäll litt övver fem, når ja helt mä
karjol uttaför doktarns — en åtte ti minuter, dä va
fäll int så falitt.
Doktar Hallidaj stog allt långe i döra han å hadd
klocka i näven.
”Klocka fem, sa ja”, sa’n och dämmä steg’en öpp
i karjol.
”Ta hit”, sa’n sänna å tog fatt tömman å sänna
vren dä i väg, ska ja säj er, för Hallidajen va int den,
som sparte på en kamp.
Int ett enda ol sa’n på hel vägen uttöm att’en sa:
”ligger ho?” — en gang.
”Ja, dä gär ho, å blårö ä ho i syna tå utslag”,
sa ja.
Nu va dä mällerti så att gamle Kvast-Kersti i
Kastrulltörpe hadd blidd tekallat te mor mi, mennas
ja va ätter doktarn å ho stog just å smord ölj mä
pepper i syna på mor mi, når ja å Hallidajen kom in.
Mor mi öja å illsvidd sä, för dä sve fäll, når dä
kom pepper i yga på’a.
”Dra åt hällvette, förbannade spåkäring”, sa
Hallidajen å Kvast-Kersti sack ihopp söm en tomsäck.
15. — F röding, Skrifter. III.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
