Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra ett - Gamle Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän att dä va en rykenass ell i’n te far opp och gi
förvaltern däng. ”Gär’t, gär’t, harrkärer”, sa’n.
Men dä va just di ola förvaltern hadd stått å vänt
på att’en skull säj, för dä va di söm hadd blitt olspråk
ve bruke — ”gär’t, gär’t, sa Johannes” — å han hadd
gitt sä fasingen på att Johannes skull säj’et en gang te.
”Ånänä, d’ä fäll int så lätt häller te lö ihop e
elltang — men lämmä se staken du har där — hå körs
i all vala, va ha du gjort ve staken”, sa förvaltern
å röckt staken te sä.
Mä ett flög Johannes öpp å feck tag i kragen på
förvaltern å kast’en hannlösst imot döra, satt döra
geck öpp å förvaltern kom ut på gårn, mä hövv före.
”Gär’t bätter sjöl, dett rötne svin”, skrek’en å mä dä
samm bynt’en storgråt.
”Han kan gå, han åg”, sa’n te den are harrkärn å
når’n feck se att Stall-Ola stog kvar, sa’n: ”Ja, du,
Ola, kan gå, du åg, ja örker int höll imot!”
Ätter dätt här kan en fäll förstå att dä va närpå
att Johannes feck flött sin väg, men patron töckt int
han kunn åvar’en å däfför feck’en bli kvar sänna han
bett förvaltern öm orsäckt. Men förvaltern kunn allri
förlåt’en att han hadd blitt utkasta tå’n. Jämt la’n sä
imot’en, var gang dä ble tal öm att Johannes skull bli
rätter äll teminstingens stalldräng. Å når förvaltern
en gang i tia flött iffrå bruke, va Johannes så gammel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
