Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalism och romantik (Zola)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
silverslant och småpratande porslinsfigurer, varje gång
La Lison — jag hade så när sagt, den snälla människan
— uppträder på skådeplatsen. Stackare, hon hade ådragit
sig en sjukdom i dimtjockan och ”il n’y avait pas de sa
faute, si elle était moins alerte” efter den betan. Ett halvt
rörande, halvt komiskt intryck, samma känsla som And er
-sen vanligen framkallar, gör det när Zola med ovanlig
medkänsla skildrar lokomotivets sista stunder, när det
— eller rättare hon — jämrande ”en une petite plainte
d’enfant, qui pleure” ligger i dödsryckningarne. ”Elle
était morte” och ”prenait 1’affreuse tristesse d’un cadavre
humain, énorme, du tout un monde qui avait vécu et
d’ou la vie venait d’etre arrachée, dans la douleur”. Man
vet icke antingen man skall skratta eller gråta vid denna
sorgliga syn. Stackars, stackars, stackars lokomotiv! —
Arma La Lison, älskvärda, men djupt olyckliga varelse,
som fallit offer för ondskan hos ”la bete humaine”!
Om man således finner frändskaper litet varstans
mellan Zola och romantikens diktare, och om dessa
frändskaper ingalunda äro oväsentliga utan väsentliga och
inneboende i de respektive författarnes naturer, om Zolas
författareskap huvudsakligen är ett den fria fantasiens
och den godtyckliga personliga viljans verk — vad
återstår i så fall egentligen av den naturalism, som skulle
vara det mest utmärkande i detta ”document humain”?
Ingenting annat, tycks det mig, än den naturalistiska
tekniken, vilken, fast och säker som den är, givit
trovärdighet och klarhet åt alla författarens skapelser, även
där de äro som mest avlägsnade från det verkliga livet.
Detta strävande att skänka trovärdighet åt det drömda
och diktade är för övrigt lika gammalt som litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
