Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Zwinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sak är det dock, som gamle Natty Hocus-Pocus icke
kan, och det är att uppföra sig som folk i fint sällskap.
Han vill gärna lägga benen på bordet och spotta genom
fönstret.
Men miss Marc-Antonia kan. Hon kan konversera
hertigar och markiser kollriga i huvudet, disputera kull
professorer och fördunkla regerande drottningar. Vad
annat folk behövt sekler av sträng tukt, ”naturligt urval”
och trägna studier att vinna, det har miss Marc-Antonia
tillägnat sig på nitton år — den tid, vilken hon hittills
värdigats tillbringa på vår tarvliga planet.
Och ändå har hon ett stycke cowboy och vilde i sig.
Jag tycker mig se henne komma flängande till häst utför
Mount Hannibal eller något annat tvärbrant berg i
Kalifornien — med vildgalna indianögon, flygande lockar
och lemmar av härdat stål. Och stackars Bill Jefferson
kommer skumpande bakefter med andan i halsen och
skriker: ”You break your neck, miss Hocus-Pocus!”
Amerikanarne stego upp i en vagn och kuskade åstad
till Briihlska terrassen. Själv for jag till Zwinger för att
fullända min uppfostran med betraktandet av madonna
Sixtina.
Sachsarnes huvudstad låg och skrattade i solskenet, ty
det var mitt i försommaren. Fönstren stodo öppna på
vid gavel, och i fönstrfcn nickade överallt gladlynta, breda
sachsiska fysionomier. ”Gu’n Morg’n, Gu’n Morg’n”, ni
roliga, runda kålhuvuden!
På gatorna rände tjänsteflickorna i sina nätta mössor,
trindkindade, bastantlivade, stortofflade, men ganska
täckeliga. Skönheter från konungariket Brobdignag kunde
icke rört sig med graciöst klumpigare koketteri. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
