Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Zwinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ett nummer i en armé, som ordnats regementsvis
efter tider och länder.
Nåja, det där vet man ju, fast man gjort bra litet för
att få missförhållandet rättat. Ett och annat konstverk
har dock hedrats med självständig tillvaro. Venus från
Milo har ju en sal för sig i Louvre och den sixtinska
madonnan av Rafael har här i Dresden fått ett särskilt
rum sig anvisat. Men stort är det icke och en präktig
gotisk kyrka vore väl en lämpligare omgivning för den
sköna tavlan än de tomma täta väggarne i denna ynkliga
skrubb.
En viss kyrklig stämning var det emellertid där inne i
skrubben, när jag trädde in. Sju eller åtta damer av
utpräglat guvernantsutseende och obestämd ålder sutto
uppradade efter väggen. De hade tagit på sig en min som
avhörde de en predikan, och i deras knän lågo
Baedek-rarna uppslagna som psalmböcker, medan de tyst stirrade
på den fina, ädla gestalten som i hemlighetsfull blåaktig
dager kom svävande emot dem från tavlan. Bra själlösa
sågo de ut, och om de förstodo något av vad de sågo,
vet inte jag.
Själv är jag icke heller någon konstkännare — kan
icke resonera om ”karnation” och sådant. Men så mycket
kunde jag förstå, att denna madonna var någonting
vackert, vackrare än allt annat jag sett — vek och vänlig,
ren och ädel kvinnlighet — kysk utan kyla, ren utan
högmod — en varelse från en skönare värld. Från
samma värld som Gretchen och Mignon och Ada, Kains
älskade, och Turgenjevs skönaste flickgestalter.
Holbeins madonna, som också hedrats med ett särskilt
gästrum, är mera borgerlig, men mycket vacker även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
