Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstoy och hans skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Tolstoy fått klart för sig, att författarelivet var
fullkomligt värdelöst och att en författare icke blott
utbredde skada runt omkring sig, utan även själv blev
moraliskt undergrävd genom sin anspråksfulla strävan
atl vara lärare för andra, medan han dock icke visste
något själv om livets djupaste frågor, greps han av
vämjelse för yrket och fortsatte med att skriva endast liksom
på trots — för att döva sina tvivel med våld.
Denna uppfattning att en författare är en lärare måtte
vara förhärskande i Ryssland, eftersom Tolstoy alldeles
förbigår en annan uppfattning av författarekallet, som
är tämligen allmän i Väst-Europa, ehuru även där finnes
anhängare av teorien om författares uppfostrarevärdighet
(t. ex. Björnson). Enligt denna uppfattning är en
skriftställare ingalunda en lärare, utan en som uttalar sitt
hjärtas tankar och känslor inför likar, alls icke med
anspråk att undervisa utan endast på grund av behovet
att ge uttryck åt sitt inre liy. Han skiljer sig endast från
andra människor därigenom att han talar i skrift och till
en större mängd än vanligt. Naturligtvis kunna böcker
även i denna mening ha en uppfostrande betydelse men
endast såsom kulturföreteelse i allmänhet. Man
uppfostras egentligen av allt man hör, ser eller erfar och
anspråket på lärarevärdigheten tillkommer varken
författare, präster eller någon som helst, utom allmakten i
naturen, som framkallat det allmänna
åskådningsmaterialet. Ser man saken så, kan man mycket väl instämma i
Tolstoys vämjelse för det oberättigade anspråket att
undervisa andra, men däremot ingalunda anse en författares
verksamhet värdelös, även om han misstar sig aldrig så
mycket i de ting som ligga över det mänskliga vetandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
