Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert Burns - 3. Tolv visor av Burns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den sjungande rytmiskt fulländade vistonen. Slikt
är omöjligt att återgiva i översättning annat än högst
bristfälligt.
Dessutom finnes det så mycket i Burns’ poesi av det
där endast halvt artikulerade, i vilket en stor skald
förmår inlägga det finaste och skönaste av allt vad tankar
och känslor heter, utan att i tydliga ord uttala det —
allt beror på tonfallen och ordsammanställningen, som
ger anledning till aningar och stämningar av samma
slag, som dem skalden själv har känt. Sådant är
naturligtvis alldeles absolut oöversättligt.
Det är därför under den starkaste reservation mot att
döma skaldens värde efter nedanstående försök, som det
här meddelas några översättningar — icke valda, ty det
vore lönlös möda att välja bland det bästa, vilket
vanligen är svårast att överflytta — utan ”tagna ur högen”
De höra icke alla till Burns’ ungdomstid, men införas
dock här för sammanhangets skull.
Vackra Peg.
En gång jag står vid grinden vår,
när skymningen är nära,
vem får jag se, om inte just
den vackra Peg, min kära!
Hon vandrar hän så fin och vän,
mer vän kan ingen finnas,
med smärt gestalt, i skick och allt
lik kärlekens gudinnas.
Vi följde stranden, hand i hand,
där älvens vågor strömma.
Hur underbar den stunden var,
det kan jag aldrig glömma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
