Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert Burns - 3. Tolv visor av Burns - 4. Ärans dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland störa härjande tankar min frid,
men mannen är stridsman och livet är strid,
mitt glättiga lynne är mynt i min pung,
min frihet är adel, ej skänkt av en kung.
Ett år av betryck, skulle det bli mitt fall?
En natt i ett gille och sorgen är all!
När målet, det sköna, för resan är nått,
vem tusan vill tänka på vägen han gått?
Låt lyckan, den blinda, få ragla omkring,
ifrån mig som till mig, det gör ingenting!
Jag ropar åt nöjet: välkommen, min vän!
Åt mödan: välkommen, välkommen igen!
4. Ärans dagar.
Ej långt från Burns’ hem i Mossgiel låg den lilla
köpingen eller byn Mauchline, och där bodde en hel del
unga flickor, vilka han besjungit allesamman. ”Miss
Miller är fin, miss Markland gudomlig, miss Smith har
förstånd och miss Betty är en bra flicka — man vinner
skönhet och förmögenhet med miss Morton, men Jean
Armour är juvelen bland alla för mig”, heter det i en av
dessa visor.
Jean Armour, dotter till en hederlig murarmästare,
ägnade han också i all synnerhet sin hyllning, vilken år
1786 ledde till en hemlig trolovning med skriftligt
erkännande av att den skett — en art äktenskap, som den
tiden till en viss grad hade gällande kraft i Skottland,
ehuru de, om de ej ingingos med föräldrars samtycke,
synas ha varit straffbara! Hennes fader ville emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
