Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert Burns - 5. Motgångar och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Motgångar och död.
Huru betryckt Burns än må ha varit, när han såg sina
förhoppningar krossade och kände sig tillbakavisad från
de kretsar, där han nyligen mottagits som hedrad gäst,
så synes han dock ha känt en viss tillfredsställelse i
medvetandet av att ha handlat rätt och att i alla fall numera
vara en oberoende man. Han grep därför det nya värvet
an med friskt mod och lätt hjärta.
Själv lade han hand vid utarbetet på Ellisland, gick
själv efter plogen och var en god husbonde mot sina
tjänare. Hans oroliga vanor följde honom dock även hit.
Han var en i hög grad sällskaplig natur och kunde aldrig
besluta sig för att rycka sig lös från det muntra
dryckes-livet och i stället ägna sig åt lantbruk eller poetisk
alstring. Titt och ofta var han gäst hos sina grannar av
lantadeln och gårdbrukarklassen, och lika ofta tillbragte
dessa en afton på Ellisland. Att döma av samtida
beskrivningar och Burns’ egna dryckesvisor måtte det vid
dessa glada lag gått så vilt till som gärna är möjligt.
Det är icke underligt att hans starka hälsa till sist bröts
av detta levnadssätt och att gårdsbruket, trots de
ansträngningar han verkligen gjorde att sköta det med kraft och
förstånd, icke blev som det borde.
När därtill kom att skördarna slogo fel, måste han
vara betänkt på att annorledes söka trygga sin familjs
uppehälle. Han sökte därför och erhöll även en
anställning såsom tjänsteman vid accisverket (accis är en art
tullbeskattning). Ingenting kunde vara mindre i
överensstämmelse med hans människovänliga sinnelag än detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
