Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindbergs lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avseenden ypperlig satir mot den tomma och osanna
idealism, som alltför länge levat och regerat i vårt lands
litteratur. ”Olika vapen” är en ännu ypperligare dikt
— en blodigt ironisk satir över den förnäma
lumpenheten i otadlig riddardräkt, och därtill något mer än en
satir, ett lidelsefullt utbrott av den upproriska talangens
trotsiga förakt för de futtiga makthavare, som sitta till
doms över honom, men i sin inbillade höghet icke
värdigas möta honom i öppen kamp, utan föredraga att
på hemliga vägar bestraffa honom genom att ”blanda
vitt i vitt”. Det är dessutom i detta stycke en präktig
lokalfärg och en målande klang i rytmen, som i sin mån
bidraga till det energiska intryck det gör. Den ståtliga
spanska grandezzan i versen ger relief åt den magre
hidalgons högmod och värdighet åt den förbittrade
morens våldsamma hat.
”Lokes smädelser” är en dikt, som här och var lider
av författarens styvfaderliga sätt att behandla den lyriska
formen, men är icke desto mindre åtskilligt mycket mer
värd än en hel mängd berömda svenska dikter.
Tidens gudar, som jag smädat,
smäda vill jag än en gång,
tidens gudar, som jag hädat,
häda vill jag i en sång.
Så begynner dikten och därefter smattra smädelserna
som örfilar kring de stackars gudarnes öron. Och man
har intet medlidande med dem, ty de representera de
arma ynkryggar till sanningar och idealer. vilka
människorna i sitt trälsinne ägna gudomlig dyrkan —
gissningar och påhitt, vilka kunna ha sitt värde som giss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
