Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter (Verner von Heidenstam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröm” — de bägge sista, icke blott reflexions- och
stäm-ningsdikter utan även våldsamma och våldsamt verkande
tavlor av en vild, fantastisk skönhet.
När svultna se kvarnarna mala
få yxorna tungor att tala —
heter det i Barrikadsången. Kortare, mer energiskt
målande och enhetligt kan väl icke revolutionsstämningen
uttryckas, och mera eldbelyst färgflammande kan väl
icke själva revolutionsstormen genom gatorna tecknas än
i följande fragment av sången:
Knyt vid en rakas skaft, som varje ser,
en sönderskjuten skjortas röda klutar.
Bär högt, bär främst vårt glödande baner!
Eller i apostrofen till folkets döttrar:
På fålar, som sporren klöst,
församlens i tumlets dön
med rivna baneret på armen
och linnet slitet från barmen!
Eller i slutstrofen:
Upp, bröder, och skriven i natt med blod
vad skalderna skrevo med tårar!
Lyft, vilda, oändliga människoflod,
de fallna på kransade bårar.
Häll tjära ur brinnande bäcken
på hopade bolstrar och täcken!
Jag svindlar. Fram! Se viftningar från husen!
Ett tak av lågor över staden välv
och stryp i rök, ni trasbanerets tusen,
en tid som dör, föraktad av sig själv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
