Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrek på Ransätt (F. A. Dahlgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer anmärkningsvärt skådespel av egen uppfinning —
det gamla välkända ”sorglustiga tal-, sång- och
dans-spelet Värmlänningarne”, vilket ännu, trots all
bristfällighet och trots sin prägel av urvuxenhet, håller sig uppe
på scenen så väl i landsorten som i huvudstaden.
Det är skrivet i författarens ungdom och spelades för
första gången redan 1846. Bägge dessa omständigheter
hava väl sin del i att stycket här och var förefaller
nutida läsare och åskådare icke så litet oäkta, omoget och
känslosamt. Författaren har här tydligen ännu icke fått
det rätta greppet, sedan så säkert och karaktäristiskt, vid
framställningen av det folkliga, och kärlekshistorien i
skådespelet går nästan för sig i gammal romantisk
operastil. Särskilt är den olycklige Erik olycksalig, var gång
han öppnar munnen för att tala sina själlösa
förste-älskarefraser till sin dyre fader, sin kära moder eller
älskade Anna. Den sistnämnda är något mer sannolik,
ehuru hon i en scen beter sig alltför likt Hamlets
Ophelia. Det är i alla fall en skogsflickaktig vänhet över
henne, och hon törs åtminstone ibland tala sitt
värmländska modersmål, vilket däremot den högtbildade Erik
är alldeles för högt bildad att göra. Eriks jämlikar i
högtidlig meningslöshet äro däremot brukspatronen och
hans familj. De inträda, framsäga sina roller och av^
lägsna sig lika cirklat och vid sidan av handlingen som
Vesta och Diana i det nyligen givna gamla skådespelet
”Thisbe” av Asteropherus och göra nästan samma
anspråk på vördnad som dessa gudomligheter. Styckets
övriga personer äro något trovärdigare, ehuru Anders är
litet väl mycket ädel, Stina och Pär litet väl dumsnutigt
bondkvicka. Den berömde Löpar-Nisse saknar nog inte
12. — F r ö d i n g, Skrifter. V.
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
