- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
209

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nej, vi voro allt överlämnade åt oss själva och hade
ingenting att tala pm, Marie-Charlotte och jag, där vi
sutto i ensamhet och höllo jul framför brasan. Glöden
föllo så småningom tillsamman, skenet blev allt rödare
och svagare. Det blev allt skummare borta i vrårna och
endast i den närmaste kretsen kring kakelugnen rådde
en halvljus dager.

Men ju mörkare den gamla salen blev i verkligheten,
desto tydligare började den framträda för mitt minne.
Vaxljusen voro tända i glaskronan där uppe. Ny och
blankskinande stod Napoleon på hörnskåpet och
betraktade med korslagda armar och dyster fältherreblick vad
som försiggick nedanför honom. I soffan där borta satt
en lång rad av runda och trevliga matronor, som alla
på en gång talade om en hel mängd viktiga saker och
traktens ungdom skrattade och pratade i alla hörn. Och
ståtligt och vackert ungt folk var det. En sådan samling
får man allt leta efter nu för tiden bland
blodbrist-ynglingarne och bleksotsfröknarna.

Marie-Charlotte var tämligen tyst den aftonen och såg
särdeles svärmisk ut med sina blå smäktande ögon och sitt
hår å la Jenny Lind. Hon var så poetisk på den tiden
och kunde långa ramsor ur Stagnelius. Men söt var hon,
det kan inte nekas, fast nu skulle ingen tro det.

Själv stoltserade jag i min nya jägareuniform och
trodde att alla flickorna voro förtjusta i mig. Sixten
Balk och jag hade nyss kommit hem från Karlberg som
nybakade löjtnanter och vi voro alldeles proppfulla av
krigiskt övermod och skälmstycken. Sixten vred sina
späda mustascher och gnistrade med sina bruna ögon och
drev förfärligt med flickorna. De voro riktigt onda på

14 — F röding, Skrifter. V.

X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free