- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 5. Prosa /
212

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen anno 47

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fors, omgivna av barn och barnbarn och då hade jag min
enstöring inte suttit här så övergiven på gamla dagar.

En djup suck bredvid mig väckte mig ur mina
dröm-merier och åter satt jag i den mörka salen och bredvid
mig satt Marie-Charlotte, icke den vackra flickan med
Jenny-Lindshår och röda kinder, utan den gamla
skrynkliga med mössa och bleka anletsdrag.

— Kors, minns du juldagen anno 47? frågade jag.

— Ja, visst minns jag det, jag satt just och tänkte
på den dagen — jag hade på mig min nya sidensars,
svarade syster min. Den redliga själen kommer ihåg alla
sina klänningar alltifrån sin födelsedag och till denna
dag.

— Ja det hade du och söt var du, det kan jag säga
dig utan att smickra. Men, hör du, vad var det du sa till
Sixten Balk där borta i vrån hos Napoleon? Det var
säkert något viktigt, ty ni såg så ofantligt högtidliga ut.
Jag såg er allt, lita på det.

Ja det hade hon naturligtvis alldeles glömt bort, men
däremot hade hon reda på så mycket annat. Hon blev
riktigt upplivad. Pratsamhetens ström, som hon så länge
hållit instängd någonstädes, bröt sig lös med all sin kraft
och stod ej att hejda. Alla hennes flickbekanta skulle
fram och passera revy. Och hon gick igenom alla deras
förlovningshistorier och vidare öden och beskrev vad
hon sa och vad de sa och vad folk sa och jag kan inte
neka till att jag själv var nästan lika intresserad. På
det sättet sutto vi där i mörkret och levde oss in i gamla
minnen och umgingos i andanom med våra gamla vänner
som nu äro döda eller kringspridda åt alla väderstreck.

Men plötsligt hördes ett avlägset dån. Det kom när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/5/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free