Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, gaa din vej, dit uhyre, sade fröken Aagot och
viftade strängt åt honom. Och sviken i sin hämnd och
sin vänskap, vände sig killebukken bort och gjorde ett
förtvivlat hopp öven en sten vid vägkanten.
Och försvann.
Jag reste mig mödosamt och sysselsatte mig med att
torka av mig dammet. Jag var arg och min förargelse
mildrades icke, då jag såg hur skratt och medlidande
kämpade om herraväldet över fröken Aagot.
— Ja, skratta ni, det kan vara roligt nog att se annat
folk bultat till kalops, men det är icke så roligt att själv
vara med i den leken!
— Men kaere Dere, De sa jo at De ikke var red det
mindste, og saa har jeg h0rt att svenskerne skal vaere
saa tapre — jeg kan en svensk sang om at Dere vilde
”bana sig en väg i blod” og meget andet. Men De skal
ikke vaere arrig no, jeg skal hjaelpe dem, tilläde hon och
började damma av mig med näsduken.
I detsamma såg jag två horn sakta höja sig bakom
en buske — därefter ett långsträckt infernaliskt ansikte
och ett spetsigt, illslugt skägg. Gamle Erik själv kunde
knappast sett mer satanisk ut, när han står på lur för
arme syndare. Killebukken stod tydligen där och passade
på att vi skulle gå förbi, så att han kunde få överfalla
mig bakifrån.
Vid denna syn greps jag av hejdlös vrede. Jag tog
käppen med bägge händerna och störtade emot
killebukken. Jag ville en gång för alla få ett slut på det här.
Nu märkte han emellertid, att den enda räddningen låg
i en skyndsam flykt, gjorde ett hastigt helt om, kastade
sig in på vägen och stormade kv i vild panik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
