Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vet ni vad! — Vi arma satar äro i grund och botten
ingenting annat än fästningsfångar!
— Hm, fästningsfångar?
— Ja, tycker ni icke det? — Nog är det sant att vi
har den här vackra parken att gå i, mjuka sängar att
ligga i — ett gott bord ha vi, betjäning och
bekvämlighet och allt — man kelar med oss som med små barn
— vi kunna gå ut, när vi behagar — med doktorns
tillåtelse, nota bene. — Nå, allt det där få nu
fästningsfångarna undvara —
— Ja, det slippa allt fästningsfångarna.
— Men tror ni att vi må något bättre av alla de där
ljuvligheterna? — Tror ni icke en sådan där frisk och
grov spetsbov har större glädje av sin hårda madrass
och sin ärtsoppa än vi av bolsterdun och hjortstek? Och
vad friheten beträffar, så äro vi i verkligheten icke bättre
ställda. Ju mer jag försöker röra mig där ute, desto mer
känner jag blacken om mina ben och kedjan om min
arm. Mina lemmar neka sin tjänst, mitt huvud svindlar,
min tunga kan ‘icke tala. Att andra skratta och njuta
omkring mig och känna att de leva och äro fria, är icke
detsamma som att jag själv lever och är fri. Sannerligen,
fästningsfångarna äro lyckligare. Många av dem ha dock
hoppet att en gång komma ut. Jag är livstidsfånge!
Han gjorde en nervös rörelse och lade huvudet på
sidan mot armen. Hans ansikte fick ett uttryck av djup
trötthet.
— Nå, men man kan då åtminstone trösta sig med
att man icke begått något brott, invände jag.
— Har man inte? Är ni säker på det? Han reste sig
häftigt, som hade han kommit in på ett ämne, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
